Rue MadamePerformance at Köttinspektionen dans, Uppsala SE 20 March 2019 (below). (Text in Swedish) I Paris gör jag en performance med min mamma på Rue Madame som är en gata nära Luxembourg-trädgården där min mormors mormor har bott. Genom att resa dit och tillbringa tid på gatan med min mamma utforskar jag vår historia genom att kroppsligen befinna mig på denna gata med min mamma. Vi besöker butiker och kaféer som finns här och försöker ta reda på så mycket som möjligt och lära känna gatan på vårt sätt. Det enda vi egentligen vet är att min mormors mormor bodde på en adress på gatan som har detta lite vitsiga namn, Rue Madame/Frugatan, vi vet inte vilket nummer hon bodde på. Jag tycker att namnet på gatan är speciellt för att jag tänker på kvinnans plats i det offentliga rummet. En kvinna som befinner sig drivande ute på en gata är traditionellt sett en prostituerad. I Walter Benjamins Passagearbetet, som just behandlar flanören som mållöst driver genom Paris passager, gallerier, och arkader, är flanören en man. Är flanören fortfarande en man, eller finns en uppdaterad version av flanören för vår samtid i västvärlden, där jag lever? Nej, jag rör mig ogärna ute själv på kvällen ens i mitt eget kvarter. Genom att röra mig ute på gatan med min mamma där min mormors mormor bodde vill jag undersöka flanerandet ur ett kvinnligt perspektiv och föreställa mig en framtid där alla kan röra sig fritt i det offentliga rummet. Inspirerad av den feministika sci-fi-romanen Woman on the Edge of Time av Margret Piercy förställer jag mig en mer jämställd framtid. Till verket hör också grafiska tryck av förlegade faktiska inspelningsmedia, avmagnetiserade kasettband (monotypier). Liksom de otjänliga kasettbanden tänker jag mig att nuet snart också det är en relik, och något bättre kan vänta i morgondagen. Videon i bakgrunden är från det korta besök jag och min mamma gjorde på Rue Madame i januari 2019.
|
